Vad är svenskhet?
Hej!
Mitt första inlägg i c/sweden (och på Lemmy helt och hållet). Får se om intresset för frågan är större här än i Mastodons #svpol-sammanhang...
Jag funderar på vad "svenskhet" innebär? Och om det skulle finnas några identifierbara parametrar/egenskaper som gör mig mer "svensk"?
Jag tänker exempelvis: gemensamt språk (svenska), gemensamma traditioner (t.ex. julfirande på julafton med senapsglaserad kokt skinka) samt värderingar (t.ex. "arbeta heltid och inte ligga samhället till last").
Givetvis finns det subgrupper inom populationen som kan vara "svenska" utan att äta julskinka eller arbeta över huvudtaget. Men som population betraktat, och något som en överväldigande majoritet ändå "gör" är det exempel på traditioner och värderingar...
Personligen tycker jag inte utseende/fysiska egenskaper/hudton är en särskilt intressant parameter/egenskap för att utgöra svenskhet. Jag tror dessutom det är just på grund av att alla inte håller med mig här som hela frågeställningen ofta betraktas med misstänksamhet...
Om du vill bidra till definitionen kanske du har något förslag på fler parametrar/egenskaper?
Om du inte tycker det är en intressant/relevant diskussion, berätta gärna varför.
19 replies
Läste just denna artikel i Fokus som jag tycker tangerar mycket av diskussionen i tråden: https://www.fokus.se/livsstil/bevara-sverige-varmlandskt/
Rubrik: Bevara Sverige värmländskt
Ingress: Genom Gustaf Frödings poesi lärde Jiyan Weledbegi känna svenskan, svensk kultur och sig själv.
Författare: Jiyan Weledbegi
Lite högre tro på jämlikhet, samt pragmatism och effektivitet? Som en konsekvens av demografi, geografi och klimat. Alltså historiematerialism.. Dock tror jag att kulturella egenheter suddas ut rätt fort i dagens uppkopplade värld. Jag tror också att kultur förändrar sig hyfsat fort när de materiella omständigheterna ändrar sig. Vi är duktiga på att snabbt och i princip undermedvetet skriva om vår historia och filosofi så att den är koherent med vad vi känner just nu.
Tänker alltså på generella fenomen. Inte specifika saker som sill och ABBA.
Jag tror du är något på spåren här att "kulturella egenheter suddas ut rätt fort i dagens uppkopplade värld". Om du med jämlikhet menar jämställdhet håller jag med dig, det är överlag svenskt (även om vi ser en backlash på detta). Effektivitet vet jag inte om jag håller med om, däremot har vi ju den lutherska arbetsmoralen som präglar det svenska.
Pragmatism... har du några exempel på detta? (jag tror jag håller med, men är lite tveksam om det skulle vara specifikt svenskt)
Till sist: "Vi är duktiga på att snabbt och i princip undermedvetet skriva om vår historia och filosofi så att den är koherent med vad vi känner just nu". Håller helt med dig här. Kanske har detta fenomen endel att göra lite att göra med "synthesizing hapiness"? https://www.ted.com/talks/dan_gilbert_the_surprising_science_of_happiness
Jag tänker på jämlikhet men det gäller förstås också jämställdhet. Min bild är att Sverige överlag har varit relativt mer jämlikt än jämförbara länder under sin existens, men i synnerhet under de senaste 100 åren. Antagligen till stor del pga. liten population, låg BNP och dålig infrastruktur. Vi har inte alls samma respekt för auktoriteter och hierarkier som man har i Tyskland, Frankrike (faktiskt), England och USA. Detta är vad jag har upplevt i arbetslivet, där man har plattare organisationer och måste trolla med knäna eftersom arbetskraften inte räcker till.
Effektivitet och pragmatism på så sätt att man gör det som är tillräckligt bra och effektivt för att uppnå ett mål. Det finns inte samma behov att vara "bäst" eller "först" till ett "orimligt" högt pris (som t.ex. i den anglosaxiska världen). Inte lika tävlingsinriktade. Antagligen pga. materiella omständigheter (låg BNP som effekt av liten population och därför också mer jämlikt och mindre hierarkiskt). Man är duktig på att kopiera lösningar från andra länder/kulturer och inte lika dogmatisk eller "stolt" när det gäller metod och estetik.
Arbetsmoral är inte heller samma som effektivitet. Min bild är att t.ex. arbetare/tjänstemän i Japan och USA är väldigt ineffektiva om man ser till hur mycket tid och energi de lägger ner.
Källor är livets mjuka skola, önsketänkande, wikipedia, högstadie-SO och allmänt stor magkänsla.
Du har rätt angående jämlikheten, i ett kortare historiskt perspektiv (1950-1989). Men sedan 90-talet rasar det mot ojämlikhet. Så det nya svenska är inte jämlikt.
Intressant betraktelse om respekten för auktoriteter, i synnerhet jämförelsen med Frankrike. Där dumpas gödselhögar av traktorkaravaner utanför parlamentet. Men här söker vi om tillstånd hos Polisen för att demonstrera (genom en kortare promenad på en central gata)... Kan det vara så att vi svenskar har en respekt för institutioner (snarare än personliga auktoriteter)? Jag tror det, och detta utnyttjas av skrupellösa aktörer när institutionerna korrumperas, för vårt förtroende för institutionerna är fortsatt krampaktigt stabilt.
Hela ditt andra stycke är en variant av det som lite nedsättande brukar kallas "landet mellanmjök". Jag menar inte att ditt stycke är nedsättande, tvärtom väldigt insiktsfullt! När vi har ett tillstånd av välmående befolkning, finns det inga "hungriga" eller "drivna" som är beredda att "armbåga sig fram", för vi har det ju rätt bra och "sitter gärna i båten". Det kanske är i och med inträdet i EU och privatiseringen av institutioner (som t.ex. vård och skola) som detta svenska liknöjda har rubbats. Sen har amerikansk soft power med "de ofantligt rika och onaturligt vackra" i dokusåpor som sänds dygnet runt i svenska kanaler har säkert gjort sitt till för att skapa ett missnöje med sin lott i livet.
Men är vi verkligen så effektiva i Sverige? Jag upplever motsatsen. Ett överutbildande av akademiker till "softa jobb" (som t.ex. kommunikatörer) utarmar effektiviteten. Det är viktigare att visa upp en fin PR än att faktiskt utföra jobbet. Se hur elnätet och järnvägarna förfallit under årtionden. Det har inte alltid varit brist på pengar, utan det handlar ofta om att pengarna går till fel saker. Långt ifrån effektivt och det blir inte ens "tillräckligt bra" längre...
Källor är min desillusionerade välvilja, wiki!, samhällspoddar och även här allmänt stor magkänsla
Absolut! Jämlikhetskulturen är på nedgång. Och jag håller med om att för mycket resurser går till utbildningar som inte leder till jobb. Jag har inget emot att folk utbildar sig på sin fritid, men det är nog rätt så orimligt att man efter studenten lägger flera år på en yrkestitel som inte efterfrågas. Det vore nog nyttigt med allmän värnplikt och civilplikt. Av många skäl.
Idag är det väldigt svårt (för mig iaf) att lita på officiella siffror om produktivitet eftersom den finansiella ekonomin är så stor. Jag vet också att man i många branscher och länder har väldigt mycket obetald övertid. Den finansiella ekonomin kan få saker att se bra ut på pappret samtidigt som allt är kvalitativt åt helvete.
Roligt att du är intresserad av ämnet, jag skulle dock rekommendera att du besöker ett bibliotek och börjar arbeta dig igenom historie-avdelningen, för tyvärr har det blivit svårt att hitta pålitlig information på internet nu för tiden. Men om du trots allt vill ta risken och nätforska så hittade jag en artikelserie i 9 delar om den svenska nationalismen här. Den går inte in så mycket på djupet men det kanske ändå är lite kul att veta varifrån idéerna om den svenska identititen kommer.
Jag tror att ju mer du studerar desto svårare kommer det bli att hitta en tydlig definition av vad som gör en person svensk. För mig var Sverige lika svenskt på 1700-talet då olika landskap hade sina egna traditioner och seder som på 1800-talet då det bestämdes att hela riket skulle ha en kultur, huvudsakligen inspirerad av Dalarnas (om jag minns helt galet, men som sagt, lita inte på internet :)). Och baserat på ditt inlägg så låter det som att du också hittat lika många undantag som potentiella definitioner av svensket.
Njae, att tycka olika om saker är väl inte anledning att vara misstänksam mot andra? För min del handlar det mer om att 9 av 10 gånger jag träffat något som velat diskutera "svenskhet" med mig så har det gradvis visat sig att de egentligen bara var intresserade av att prata om vilka i landet som inte förtjänar att kallas för svenskar, och följdaktligen vanligtvis borde sparkas ut ur landet. Eftersom du och jag verkar vara överens om att det är svårt att definiera svenskhet, kanske det inte heller är särskillt förvånande att inga av de diskussioner jag försökt ta har varit särksillt givande. De jag träffat som varit intresserade av att prata om svenskhet har även tyckt att de själva kan avgöra när det är ok att göra undantag från reglerna de har hittat på. T.ex. det kan vara helt ok för en "etnisk svensk" att inte vilja arbeta, men invandrare som jobbar hårt blir inte mer svenska för det. Om personer från England, USA, Frankrike eller Tyskland flyttar hit och lär sig språket så kan de bli klassade som svenskar, medan samma regel inte verkar gälla från människor från Afrika, Mellanöstern och Asien. Självklart var det ingen som nämnde hudfärg, men summan av deras regler och undandtag innebar nästan alltid att om man inte är vit så kan man inte räknas som svensk. Så därför är jag en gnutta misstänksam när någon vill definiera svenskhet.
Och det leder väl även in till mitt svar på din sista fråga, varför jag personligen i regel inte är intresserad av att diskutera ämnet, jag gillar inte när folk använder min kultur och mitt lands historia som ett verktyg för att motivera sin rasism.
Tack för länkarna till SO-rummet. Har ett humm om historiken redan, att det är en "skapad" nationalism i synnerhet slutet av 1800-tal. Första vågen av att "försvenska" området Sverige kanske kan sägas vara med Gustav Vasas reformationsprojekt under 1500-talet.
Men samtidigt är svenskheten inte något stabilt. Delvis för att vi har haft mycket invandring har också svenskheten förändrats (på 1950-talet skulle etniciteten(d.v.s. ljus hy) vara en självklar markör för vam som "kan vara" svensk, det gäller inte längre) och delvis också för att vi har stor kulturimport från främst USA (traditionell svensk kultur är "mesig", allt från USA är häftigt). Därmed förändras också svenskheten.
Det är roligt att diskutera frågan med "vanliga människor"* och inte bara ta in statsvetarnas färdigtuggade analys (*även om det är en övervikt av vänstersympatier och kompetens inom IT här i Fediversum, åtminstone på Mastodon, så är vi ändå att betrakta som vanliga människor). Detta för att stämma av dagsformen för svenskheten.
Om du missat den i dina egna efterforskningar i ämnet, så rekommenderar jag boken Förorten av statsvetare Peter Esaiasson... Att Timbro förlag ligger bakom bör man inte stirra sig blind på. Jag hittade inget i boken som var politiskt vinklat när jag läste den, men väl många intressanta resonemang om svenskhet från "invandrares" perspektiv.
Sen stämmer det som du säger att de flesta som vill diskutera ämnet har sett/ser invandringen som ett "problem" och i vissa fall också haft/har en rasistisk agenda, jag har samma erfarenhet.
Jag tänker personligen att svenskheten idag överlappar den grova och "klassiska" uppdelningen invandrare-svenskar, åtminstone min definition av den. Ska man koka ner denna definition till en mening, handlar det i hög grad om man själv ser sig som en del av Sverige, vill upprätthålla (grund)lagarna och överlag vill att det ska gå bra för Sverige.
Kanske inte innehöll så mkt nytt ifall du ändå är lite påläst. Var inte säker om du hade ngn historisk bakgrund, eller om det bara var lite allmänna funderingar kring nationalitet och identitet.
För min generation (och många andra) var välfärden det mest utmärkande för Sverige. Vi var otroligt stolta över att ha ett samhälle där det gick att leva bra även på ett "dåligt" jobb, att vi hade låg brottslighet pga av förebyggande åtgärder och fokus på rehabilitering ist. för ren bestraffning, att vi hade bra skolor som var gratis för alla, osv. osv. Så för mig personligen känns det extremt anti-svenskt med den nyliberala politiken vi haft i nästan 30 år som gradvis avvecklar sociala skyddsnät, ungdomsverksamheter, etc. Sjukvård och äldreomsorg som bedrivs av privata bolag, ofta inte ens svenska. Miljarder av våra skattepengar som går till vinster för privatägda skolar. Men på en logisk nivå så vet jag ju att de som driver den här politiken har lika stor rätt till "svenskheten" som jag.
Lägger boken på läslistan, som redan är alldeles för lång i förhållande till hur snabbt jag läser :D Bor i förort med (mestadels) oförtjänat dåligt rykte, så jag har ändå fått en del olika perspektiv på invandrarskap från grannar, vänner och arbetskamrater. Bland det mest som gjort starkast intryck var nog en vän som berättade hur hon som barn varje dag var livrädd för att lasermannen skulle mörda hennes pappa när han var på väg hem från jobbet. Fast det mesta har absolut varit mindre dramatiskt än så :)
Ja, det som är "mest utmärkande för Sverige" är ju en del av svenskheten tänker jag. Även om detta förändras över tid. Vad man tycker om respektive system är ju värderingar, som delvis är politik.
Just "vinster i välfärden" är en fråga där det är svenskt att vara emot, men majoriteten av våra politikerna är för... Går inte riktigt ihop, men det har väl att göra en del med ryggdunkande (som t.ex. visas av Klenell i Bananrepubliken Sverige).
Förstår vad du menar med läslistan...Jag har också märkt (för min del) att den ganska sällan den följs linjärt, oftast blir det ett infall som trumfar listan.
En annan aspekt som jag tänker på som jag inte setts nämnas är musik och skämt/humor. Jag har själv varit immigrant i ett annat land under några år och vad jag ser som kan skilja inhemska/integrerade mot nyinflyttade är t.ex. kunskapen om inhemska musikaliska stycken. Att kunna sjunga med i låtar under högtider, på fester, o.s.v. tror jag är en del av att vara ”svensk”, inte så viktigt del kanske men ändå. Sedan tror jag skämt är en del av det. Att t.ex. kunna fatta vad någon menar när det skämtar om någon ska vara en Svensson eller vad nu skämtet är är en del av att vara svensk. Det är ju iofs en del av språkkunskapen men handlar ju också om att man snappar upp de lite mer obskyra referenserna till kulturella ”memes”
Musik, absolut. Det är en del av "kulturen" som förmodligen påverkar en persons grupptillhörighet på ett annat sätt än bildkonst och litteratur. Tänker på "hårdrockare eller syntare"-fenomenet på 80-talet, att det skapar subgrupper (som förvisso sträcker sig utanför svenskheten i en bredare kulturell sfär). Men borde finnas ett lager musik som endast svenskar uppskattar eller åtminstone aktivt tar avstånd ifrån (Idas sommarvisa, Ledins "Sommaren är kort", Körbergs "Stad i ljus" o.s.v.). Och även sjunga med, "Helan går" och "Hej tomtegubbar"...
Humor är viktigt, och som du säger har det väldigt mycket med språket att göra. Jag har liknande erfarenheter av att sitta och hänga med delvis i ett samtal på främmande språk (som jag bara kan delvis), och det direkt blir tydliggjord att jag är outsider när alla börjar skratta och man "bara sitter där". Försök som görs att få skämtet förklarat på engelska bara gör ont värre.... Väldigt bra reflektion också kring att det inte bara är språkligt, utan också de "memes" som en svensk har (tänk Björne, Carola/Runar, Kalle på julafton, bollibompa-draken, Farbror Melker och Tjorven). Visst är dessa memes generationsbundna i högre grad i dag eftersom lägereldarna (genom tablåsänd SVT och tunnt medieutbud överlag) idag i princip är helt borta (men Mello och Fotbolls-EM/VM är kvar). Humor bygger som du påpekade ofta på dessa referenser, utöver språkliga lustigheter med dubbeltydigheter då :)
I båda dessa fall musik och humor, kan man rätt tydligt se att "svenskhet" ändras med generationerna. Jag påstår att den försvinner och urvattnas i högre grad för mina barn än när jag själv växte upp (för även om MacGyver inte är svensk, så var det en lägereld). Frågan är om fidgetspinners, att göra en "dab" och att säga "six seven" i tid och otid är tillräckligt långvariga trender för att ge samma referenser för dagens unga?
Intressant ämne, det finns några poddavsnitt om svenskhet som kom ut under våren, en från Gp och en från Svd. Kanske kan dom vara intressanta att lyssna på för att höra hur dom resonerar.
Språk känns som en väldigt viktig parameter, även om man är ursvensk i alla andra avseenden är det nog svårt att räknas som svensk om man varken pratar eller förstår någon svenska. Vad gäller traditioner tycker jag nog det räcker med att man känner till traditioner och att man deltar i någon mån i minst ett par stycken. Sedan finns det väl lite skillnader i tradition mellan olika delar av landet. Värderingar är jag mer tveksam till, dom skiljer ju ofta mellan ålder och socioekonomiska grupper så där känns det svårare att peka på någon åsikt som man "ska" ha.
Ytterligare en sak som kan användas är kulturella referenspunkter, svenskar känner till Kalle Anka klippet på jul, beroende på ålder har man sett Hylands hörna, Sällskapsresan eller Fucking Åmål osv. Även bland yngre finns det ju influencers och Tiktok konton som riktar sig till svenskar.
Sedan kan man ju fråga sig om vad som skiljer norrmän och svenskar, jag antar att dom flesta traditioner och åsikter är ganska lika och språken är tillräckligt lika för att dom flesta förstår varandra. Om en norrman flyttar till Sverige, när blir han svensk? Vad behöver en norrman göra för att bli svensk?
Tack för länkarna. Verkar vara "öppna", så ska lyssna på dem inom det närmsta...
Visst finns det olika geografiska lager. T.ex. känner jag som icke-skåning bara till begreppet "bulle med bulle", men för en skåning är det kanske en del av den svenska (eller skånska) identiteten. Däremot är Semlan svensk, även om att servera den med "hetvägg" är mer eller mindre utbrett eller avskytt i olika regioner. (Sen kommer ju semlan någonstans ifrån, typ Tyskland, men det är inte en "riktig" semla med mandelmassa/vispgrädde, florsockerpudrat lock på en specifik dag, med pekpinnar om hur strikt man måste hålla denna dag)
Jag tror också språket är det mest centrala. Om jag ska höfta till en procentsats så är minst 50% språket, kanske uppåt 70%. Ett övertydligt exempel: Skulle jag i låt säga i Belgien träffa "en kongoles, uppväxt i Kongo, endast kongolesiskt medborgarskap, klädd i traditionella kongolesiska kläder, lyssnandes på kongolesisk musik" men att denna person också (helt osannolikt) pratar "helt perfekt svenska". Så skulle jag ha mycket svårt att inte tycka att personen är svensk...
Men tillbaka ditt lite mindre överdrivna exempel med norrmannen, så är det även här främst språket. Jobbar hon bort brytningen och vissa "udda ord", så är den norrmannen svår att skilja från svensk om man inte lär känna personen mer än ytligt. Kanske behöver hon också sluta att varje dag ha smörgåsar i sin lunchlåda för att svenskheten ska bli komplett... ;)
Edit*: Såg att jag missade svara kring värderingarna. Det är som du säger inte lika lätt att se några värderingar som gemensamma. T.ex. är ju både kan ju en svensk vara både moderat eller vänsterpartist. Men överlag tycker nog ändå en svensk att "demokrati" är en bra grej, men samtidigt vill en svensk inte engagera sig politiskt. Vi har också en konsensus-sökande approach som ofta i praktiken sopar problem under mattan. Det är också en av orsakerna att en svensk är "konfikträdd". Jag tänker att Astrid Lindgrens "rumpnissar" tydliggör svenskarnas lynne bäst i just detta avseende. Inte särskilt smickrande, men ändå... :)
Du har nog rätt i att det finns en del värderingar som är vanligare bland svenskar än andra. Konflikträdsla som du nämner är en värdering. Andra länder har ju betydligt mer hierarki på arbetsplatser och man umgås på ett helt annat sätt, Sverige ska ju vara ökänt för att man inte kan träffa nya vänner som vuxen.
Uppföljning*
Lyssnat på båda dina podd-tips nu, i synnerhet är diskussionen där både Lena Andersson och Andreas Heinö deltar givande (SvD), första minutrarna känns väldigt fladdriga - men om någon mer än intresserad, ge den en chans...
En halvstrukturerad sammanfattning/reflektion av denna lyssning nedan:
Det resoneras om mer saker än svenskhet i podden, eftersom Anderssons analys av att tänkandet blir totalitärt om du inte vädrar åsikter, eftersom det finns åsikter som du "ska" ha (sanktionerat från statligt håll). Intressant i sin egen rätt...
Något de verkar vara överens om att "värderingar" inte kan vara svenska, det är "bara politik". Samt att exaktheten i begreppet svenskhet är beroende lite av vad det är vi vill visa. ex. (själv)identiteten, etniciteten eller det juridiska/medborgarskapet.
Att det saknas vedertagna termer för t.ex. svensk-svensk och svensk-iranier (för de som bor i landet) och kanske fransk-svensk (för någon som är född/har rötter i Sverige men emigrerat till frankrike sedan länge). Detta specifika språk fungar t.ex. i USA och sociologerna/statsvetarna(?) har gjort försök att "få in det" i språket, men det biter liksom inte...
Särskilt programledaren trycker på "nationalism light", om det kan vara ett slags liberalt möte för att antingen avväpna SD eller fånga över SD:s väljare till mer liberalt sinnade partier (detta kan vara relevant när över en femtedel av de som röstade i förra riksdagsvalet tyckte att SD var vettigast)
Andersson resonerar vidare om att kulturkanon visar vad som "var viktigt", och även om hon inte tar det vidare som jag gör nu - så kanske det är en stor del av svenskheten. Historia, svenskheten är också att bry sig om vad som "var viktigt". Det är en del av identiteten. Även om majoriteten av befolkningen i Sverige inte läser Wilhelm Moberg idag (eller ens en betydande minoritet som gör det), så är det en del av svenskheten med Wilhelm Moberg, bara att ha kännedom om vem det är och vad han skrivit blir en del av vår identitet...
Summa summarum handlar det mycket av vad definitionen syftar till. Jag tror det hade vart bra att en definition etableras, men sociologernas stöd, för att lyfta frågan från SD:s planhalva och göra den mer till allas fråga. För om det finns en uppfattning om vad svenskhet är, men man inte får vädra den, då blir det totalitärt.
Helt orelaterat, jag sökte på #svpol på Mastodon men jag kunde inte hitta någon tråd om svenskhet.
Det var i maj, så tog ett tag att scrolla i flödet... och som jag förstått Activitypub, så kan jag inte se dem retroaktivt om inte jag (eller någon på min instans) följde #svpol vid det tillfället som de postades. De kan heller inte hämtas hem. Men det gör inte så mycket i det här fallet, för trådarna tog aldrig fart där...
Okej, jag scrollade inte så långt bak så det var nog därför jag inte såg inläggen.